lifebywikstedt

DET ar med blandade kanslor jag aker genom Schweiz till Verbier med à l'envers i oronen. Landskapet ar slaende vackert, solen skiner doft mellan de tunna molnen, alptopparna breder ut sig likt en stor oppen famn kring den stilla sjon. Jag alskar naturen, doften och Verbier. Att aka tag runt sjon skanker en sinnesro jag annars har svart att uppleva. Nu kanner jag att jag lever. Med forvantar i kroppen infor det rispande ljudet av skidorna mot pisten och vinden bitande i kinderna sluter jag ogonen. Trots att jag har mar underbart, ar langtan hem till karleken stor. Dar jag kanner jag ocksa att jag lever. Inte ensam, utan i delad sinnesro.



Clara och jag har det top of! Det ar sa skont att ha henne har, hon ar verkligen min lillasyster :)

CIAO!